Atlas över avlägsna ö
ar
Skönlitteratur
Judith Schalansky
Översättning: Carl-Henrik Fredriksson
Pequod Press
Judith Schalansky växte upp bakom järnridån i DDR och de resor hon gjorde som barn, gjorde hon hemma i sitt rum. Med näsan i kartböcker bläddrade hon sig fram och drömde sig bort bland avlägsna öar med svåruttalade namn, öar hon inte visste något om – annat än att hon nog aldrig skulle komma dit. Om femtio av dessa öar som Judith inte besökt och aldrig kommer att besöka handlar den här vackra och kartnördspoetiska boken.
I Atlas över avlägsna öar vimlar det av ö- historier: myterier, expeditioner, skattjakter och utopier, alltsammans illustrerade med detaljrika kartor. Bokens blandning av fakta och fiktion kan väcka den mest slumrande fantasiresenär till liv – den som bara behöver ett tyst rum och en bra läslampa för att ge ut på jakt efter Den Nya Världen. För mest av allt är Schalanskys bok ändå en atlas över längtan, fylld av allt det kartor kan bära av drömmar om sådant som kanske finns, eller kanske inte.
AV: Yrsa Winbergh
Pappan och havet
Skönlitteratur
Tove Jansson
Alfabeta bokförlag
Det är sen augusti och Muminpappan går omkring i sin trädgård och känner sig onödig. Ingen i familjen behöver honom, alla verkar upptagna med sitt. Han längtar till den lilla ön ute i havet, den med fyren på. Dit vill han ta sin familj, och där ska han äntligen få beskydda dem igen.
Muminfamiljen följer motvilligt med, men det är svårare att börja om än pappan tror. Ön är en karg och ogästvänlig plats, full av sten och hemligheter. Den smyger sig närmare, och är de inte försiktiga har den snart förändrat dem alla.
Muminpappan fumlar bland fyrljus och fiskenät, men allt blir fel. Han förstår sig inte på havet, är det en fiende eller har det bara dålig karaktär? Mumintrollet vandrar ensam runt på ön. På nätterna står han förundrat och tittar på den kalla Mårran, hon som längtar efter värme men dödar allt med sin stora ensamhet. Muminmammans hemlängtan blir allt mer olidlig, en dag målar hon upp sin saknade trädgård på fyrväggen, kliver in i bilden och försvinner. Bara Lilla My verkar oberörd.
I år är det hundra år sedan författaren och konstnären Tove Jansson föddes. Pappan och havet är en bok om längtan, öar och pappor i kris och ett utmärkt sätt att påbörja firandet av ett särdeles strålande författarskap. Hurra!
AV: Yrsa Winbergh
Nostalgia
Essä
Karin Johannisson
Albert Bonniers förlag
Idé- och lärdomshistorikern Karin Johannisson har skrivit flera böcker där hon lyfter fram och visar att också känslor har en historia, och den här gången har turen kommit till nostalgin. Länge definierades nostalgi som en stark och smärtsam hemlängtan, men dess betydelse har glidit fram och tillbaka genom historien och tolkats som både ett politiskt och ett existentiellt tillstånd. Nostalgin betraktades under en period som en dödlig sjukdom, men i mer moderna analyser har den kanske mest av allt uppfattats som ett slags förljuget drömmande om ett bättre förr.
En upprättelsebok av en känsla, hävdar Karin Johannesson själv att hon skrivit, och menar att det genom historien är tydligt hur vissa känslor lyfts fram på andras bekostnad. Många intressanta frågor väcks: Är vissa känslor konstanta? Kan en känsla bara försvinna, för att sedan återuppväckas och betraktas på ett helt nytt sätt? Och är längtan alltid längtan oavsett vad man väljer att kalla den?
AV: Yrsa Winbergh
Fler boktips
Den förunderliga kameleonten
Skönlitteratur
Inger Edelfeldt
Norstedts
”Jag stod i trädgården om kvällen och såg ut över havet, som hade den mörkskuggat gyllene färgen hos en gammal ikon. På vänster hand reste sig den höga klinten, orangebrun i det mättade ljuset och krönt av rufsiga träd.”
En av Inger Edelfeldts elva noveller i Den förunderliga kameleonten (Norstedts, 1995) utspelar sig på Gotland, närmare bestämt i Fridhem strax söder om Visby. Den har titeln ”Ett obeboeligt hus”. Novellsamlingen består av poetiskt vardagsnära och vemodiga berättelser om vitt skilda flick- och kvinnoöden, som ibland besöks av något övernaturligt element.
I ”Ett obeboeligt hus” hyr tvillingsystrarna Carmilla och Sofia ett hus i Fridhem vid Högklint i den hetaste högsommaren. Systrarna satt ihop vid födseln och när de skiljdes åt delade de samma själ eller medvetande. Nu är de i 30-årsåldern med kontrasterande personligheter. Berättarrösten Carmilla är passionerad, hetlevrad och impulsiv medan tvillingsystern Sofia är ödmjuk, ljuv och sofistikerad. En dag när Carmilla har migrän och stannar kvar i huset träffar Sofia en ung man på serveringen i Fridhem, en arkitektstuderande. Carmilla följer deras möte telepatiskt och båda systrarna blir förälskade. En sorts strid mellan de två motpolerna utkämpas – mellan dag- och nattjaget. Systrarna både behöver och skyr varandra: ”Hade jag inte Sofia vet jag inte hur jag skulle klara mig. Det är hon som handlar maten och besöker mostrarna. Själv målar jag mina tavlor, lyssnar på musik, läser böcker, filosoferar och längtar.”
Man kan inte låta bli att undra om de två systrarna egentligen är en och samma person, som slits mellan sin yttre röst, som vill behaga och vara till lags, säga ”rätt”, alltså det som andra vill höra – och sin inre, som inte bara vill ge utan även ta för sig, med tankar och känslor som inte går att tygla. Den ena framställs som skör, den andra som destruktiv och båda är känsliga. Andreas, mannen i berättelsen, är rädd för sina egna motstridiga känslor och vill inte erkänna att han lockas och attraheras av nattjaget.
Inger Edelfeldt använder sig av en mängd olika uttryckssätt. Romaner, noveller, ungdomsböcker, diktsamling, bilderböcker, seriealbum och fri konst. Som en konstnärlig och litterär kameleont tecknar, målar och skriver hon i olika genrer och är en driven stilist. I en text om Edelfeldts barn- och ungdomsböcker (Abrakadabra, Vår skola, 1981–1999) beskrev Lena Hultén Sonne träffsäkert en författare som korsar ett ”sötjag” med ett ”monsterjag”. Temat om människans inneboende motpoler är en röd tråd i hennes författarskap och kanske gestaltas det som allra tydligast i ”Ett obeboeligt hus”. En dubbelhet inom oss som behöver erkännas för att man ska känna sig hel som människa och kunna utvecklas. ”Ett obeboeligt hus” är en novell om längtan, drömmar, smärta och begär.
AV: Maria Molin
Det här är ingen film med lyckligt slut
Skönlitteratur/ ungdom
Staffan Cederborg
Opal
Nypon, eller Pontus som han egentligen heter, är femton och har svart tejp klistrad runt skallen. Det gör det svårt att se. En dag dör hans farmor och plötsligt förändras allt – Nypon inser att Livets Lag, den som säger att allt ordnar sig till slut, inte stämmer. Han har genomskådat och äntligen förstått: livet är inte någon film med lyckligt slut.
Men man måste ändå gå i skolan och i skolan finns Ramona. Hon som är ett spjut som träffar Nypon rakt i bröstet, och mot alla odds tar sig in i Nypons snabb bultande techno-hjärta. Men Ramona har redan en kille och verkar dessutom tycka att Nypon är en idiot. I skolan finns också Hanna, klassens lilla spöke, hon som är så osynlig att inte ens lärarna märker att hon är där. Hon tyr sig allt mer till Nypon fast han försöker undvika henne, och plötsligt verkar filmen som är livet gå mot ett dramatiskt slut uppe på Högklint.
Det här är en bok med en bedårande emo-blek huvudperson och ett charmigt vardagspoetiskt språk. En historia om varats olidliga jävlighet och skönhet, där livet förvisso kanske är en film men en film med öppet slut.
AV: Yrsa Winbergh
Tack för boktipsen!