Östersjöns mest isolerade arbetsplats

En näst intill öde ö under vinterhalvåret. En förutsättning för att kunna trivas på en så här enslig arbetsplats är ett stort intresse för natur och friluftsliv. Som tillsynsman på Gotska Sandön måste du kunna sysselsätta dig själv, lösa problem, improvisera och ha lätt för att komma överens med din enda arbetskamrat.

Reportaget skrevs för Gotlands Allehanda och publicerades i helgbilagan 2016-12-24

Havet dånar och dyningarna vräker upp vitt vågskum över Bredsandsudde, så att det bildas små bäckar och sjöar i sandgroparna. Magnus Lepschi går en promenad runt udden varje morgon om vädret tillåter. Det är hans favoritställe på ön, en plats som ständigt byter skepnad då den formas av vatten och vind. Han har med sig kameran för att fånga den fria horisonten med det upproriska havet på bild. Om han har tur kan han zooma in en havsörn med teleobjektivet. Magnus intresse för fotografering har växt sig allt starkare sedan han började arbeta på Gotska Sandön, där han följer årstidernas växlingar i naturen som han är här för att vårda och bevaka.

Magnus Lepschi är uppväxt på Fogdö utanför Strängnäs och flyttade till Gotland för att läsa Europaprogrammet på högskolan i Visby. Sedan i somras då hans dotter Edith kom till världen känns tvåveckorspassen lite längre. I utbyte följs de av två lediga veckor hemma i huset i Väskinde tillsammans med familjen.
– Visst känns det stundtals tråkigt och jobbigt att vara ifrån sina närmaste så länge. Videosamtalen med min dotter och sambo är dagens höjdpunkt, säger han.

Tillsynsmännen bor i fyrbyn, en riktig Bullerbyn-idyll: röda trähus med vita knutar och verandor. En kanon som bärgades från den strandade ryska ångkorvetten Wsadnik 1864 har placerats på gräsplanen tillsammans med ett ankare, en signalmast och en brunn, som förser fyrbyn och lägerplatsen med dricksvatten. En vissen midsommarstång väcker avlägsna sommarminnen till liv. Den snöblandade sandstormen ute på Bredsandsudde känner man inte av här, eftersom fyrbyn skyddas av skogsklädda sanddyner. Bara ljudet av havets oupphörliga brus.

Arbetsdagen börjar med ett möte på kontoret i fyrmästarbostaden. Tillsynsmännen har två pickupbilar med fyrhjulsdrift som de kan ta sig fram med på vägar runt större delen av ön – genom skogen och längs Burgen. På vintern när snötäcket lagt sig över vägarna kan de även åka skidor, och bandvagnen går att köra i alla väder.
– Under vinterhalvåret har vi tid att underhålla, renovera och förbättra byggnader och annat i nationalparken, som vi inte hinner med under de hektiska sommarmånaderna då våra besökare är i fokus, säger Magnus Lepschi.

Det praktiska arbetet i verkstäderna är också en del av vardagen här, där de snickrar och lagar maskiner. Till deras arbete hör även sjöräddning och tillsyn av öns tre fyrar på uppdrag av Sjöfartsverket. En av de före detta fyrvaktarbostäderna genomgår en upprustning och nu ska köket renoveras. Det är huset som Magnus Lepschi delar med en kollega, så han har tillfälligt flyttat in i lärarbostaden i fyrvaktarbarnens gamla skola, byggnaden som idag inrymmer hembygdsmuseum och naturum.

Fikastunden klockan tio är helig, året runt. I köket doftar det nybryggt kaffe och på bordet har Magnus dukat upp en buffé med rostat bröd, ost, korv, grönsaker och kakor. Han och kollegan Anders Liljegren hugger in medan de planerar dagens arbete. Anders har tidigare varit yrkesmilitär, men har sedan flera år tillbaka arbetat som vikarierande tillsynsman på Gotska Sandön.
– Det jag uppskattar mest är att arbetsuppgifterna varierar hela tiden, att den ena dagen inte är den andra lik. Vad som helst kan hända och man vet inte alltid när dagen börjar eller slutar, säger Magnus.

När de pratar om väder och vindriktningar är det inte kallprat, utan tvärtom djupaste allvar. Vädret är en kraft att räkna med och styras av varje dag, inte minst när man ska ta sig till och från arbetet. Uppe på kullen vid fyren ligger en automatstation som läser av vädret. Innan den byggdes rapporterade personal här ute till SMHI var tredje timme dygnet runt, alla dagar om året. Fyren vid Bredsand tändes första gången 1859 och fem fyrvaktare flyttade hit med sina familjer. När fyren automatiserades 1970 upphörde en epok i Gotska Sandöns historia. En gammal tradition som tillsynsmännen bevarat från den tiden är att de skriver dagbok, några rader varje dag, som en loggbok på ett fartyg.

Anders Liljegren berättar gärna spökhistorier, om fredliga spöken som tassar omkring i husen, bakar sockerkaka och pysslar i trädgården i skenet från Bredsands fyr, som sveper över hustaken om nätterna. Det finns förstås ruggigare historier om piraten Petter Gottberg, förmodligen Gotska Sandöns mest (ö)kända invånare, som var arrendator här i början av 1800-talet. Myterna om honom är grymma och fantasieggande, om fartygsstrandningar, vrakplundring och ond bråd död.

Den muntliga berättartraditionen på Sandön går långt tillbaka i tiden. De flesta fyrvaktare hade varit till sjöss och många av dem hade träffats tidigare på någon annan plats på jordklotet. En exemplarisk plats för historieberättande, förutom förmiddagens kafferast, är bastun vid båthuset – ett populärt tillhåll under höst- och vinterkvällar när stormen ryter runt udden.

På söndagskvällen grillar de kotletter i trädgården utanför Anders Liljegrens hus. När de är klara med dagens arbete, då de satt ihop skåp efter ritningar i Magnus kök, har det redan blivit mörkt. Anders har en pannlampa när han grillar. Magnus kommer med hasselbackspotatis som han tillagat i ugnen och Anders skär upp sallad. Han gick upp tidigare i morse för att baka bullar, som han låtit svalna under en kökshandduk på diskbänken. I frysen hittar man bland annat höstens skörd av kantareller, lingon och blåbär.
– Mat är aldrig en bristvara här. Vi har lärt oss att lagra proviant, men färskvaror får man ta med sig till varje arbetspass, säger Anders Liljegren.

De pratar om fartyg som gått på grund i reven utanför Gotska Sandöns kust genom tiderna, om skeppen som gett stränderna namn: Franska bukten, S:t Annae och Las Palmas. De pratar om sjöräddningsinsatser i modern tid och om presidentvalet i USA. Medan berättelserna flödar mellan de två kollegorna, här i ett varmt upplyst kök där de är omgivna av stjärnhimmel, tallar och sand, infinner sig en känsla av tidlöshet och stark gemenskap.
– När man arbetar så tätt ihop som vi gör här ute blir vi alla som en stor familj, säger Magnus Lepschi. För att arbetet ska fungera måste du samarbeta och trivas med dina kollegor. Du behöver nog vara lite speciell som person också och gilla ensamheten. Sandön blir inte bara ett jobb, det blir ett sätt att leva också. Jag kan säga att jag har två hem.

Torsdag är personalbytesdag och efter två veckor på Sandön är det dags för Magnus Lepschi att resa hem. Längtan tilltar när han väntar på båten, som är på väg från Fårö. Av säkerhetsskäl måste de alltid vara två ombord. Idag är Tage Olsson med som besättningsman på tjänstebåten Fanny – döpt efter fyrmästare Gunnar Hörlins hustru – ut till Sandön tillsammans med tillsynsmannen Örjan Samuelsson, som går på sitt pass. Den ligger förtöjd i Lauter hamn på Fårö under vinterhalvåret då turbåten inte går. Eftersom Gotska Sandön saknar hamn är det mest praktiskt att utgå från Fårö vid personalbytena. Magnus kör ut till Fanny i gummibåt med aktersnurra, som sjösätts på västra stranden med hjälp av traktorn.

Solen målar gyllene skimmer i de drygt en meter höga vågorna. Att färdas med Fanny över öppet vinterhav känns som att åka berg och dal-bana; båten balanserar på vågtopparna och följer med ner i dalarna i havets bestämda rytm.

En dryg timme efter att de lämnat sandens rike lägger de till vid Fårös karga kust. Nu återstår bara en resa med färjan över Fårösund och bilfärden till Väskinde innan Magnus Lepschi är hemma.

Jobbet som tillsynsman på Gotska Sandön har många likheter med att vara till sjöss och intresset för havet förenar dem alla, de som sökt sig hit till Östersjöns mest isolerade arbetsplats.

Text: Maria Molin

Fakta om nationalparken Gotska Sandön

• Gotska Sandön är belägen 4 mil norr om Fårö och tillhör Fårö socken.
• En del av ön blev nationalpark 1909, hela ön 1963. 1988 blev vattenområdet runt ön en del av nationalparken.
• Ön förvaltas av länsstyrelsen på Gotland och ska utvecklas fritt med så liten mänsklig påverkan som möjligt.
• Två tillsynsmän är i tjänst på ön året runt.
• Ett krav för att bli tillsynsman på Sandön är en examen i sjöbefäl klass 7 och maskinbefäl klass 8, för att man ska kunna köra båten till och från jobbet under vinterhalvåret.
• Under turistsäsongen arbetar även besöksvärdar här med bl.a. guidning av öns sevärdheter.
• Från slutet av maj till början av september går turbåten m/s Gotska Sandön från Nynäshamn och Fårösund flera dagar i veckan. Tält och olika slags stugor finns att hyra på lägerplatsen och i fyrbyn.