Tänka på Birgitta Stenberg

Författaren och feministen Birgitta Stenberg har avlidit, 82 år gammal.

Bigg ANV 2

Brigitta Stenberg fick sitt litterära genombrott i början av 60-talet med romanen Chans. Hon föddes i Stockholm men bodde som liten i Visby och tillhörde en period på 50-talet den litterära s.k. Metamorfos-gruppen, tillsammans med män som Bo Setterlind, Paul Andersson och Urban Tornhamn. Redan som 18-åring bestämde hon sig för att lämna Sverige och drog till Paris för att hitta poesin. Birgitta Stenberg skrev från sitt liv, i och ur det. Hon var författare. Biodlare. Lokalpolitiker. Översättare och yrkesfiskare. En feminist med honungsbin och frihetslängtan. Jag tänker på henne så.

Brigitta Stenbergs liv tedde sig alltid så stort, så fullt av allt; hon var levande och fri i varje tanke, känsla och destruktiv rörelse, i varje rad, ligg, kärlek och dröm. Hon bestämde sig tidigt för att skriva, inte för (de manliga) redaktörerna på Bonniers (som refuserade henne på 50-talet) utan istället för en kvinna som var som hon. En egen stark. En svag och skev. En inte som andra. Utanför, men ändå alltid nära. Jag tänker på henne så.

I den fantastiska dokumentärfilmen Alla vilda (2012) skildras hur Birgitta Stenberg, nästan 80 år gammal, åker tillbaka till det Europa hon än gång rasade fram igenom som ung och möter gamla vänner, kvarter, älskare och älskarinnor. Hon verkar stannat kvar hos dem alla; de talar och rör vid henne nästan som om tiden inte fanns. I Italien träffar hon en liten, krum dam i dräkt vars känslor verkar hetare nu än då: ”Jag älskar dig, Brigitta”, säger hon i en scen och lägger huvudet mot hennes axel. Sedan frågar hon med en nick mot kameran och de vi anar befinner sig där bakom: ”Säg mig, vem av de där två ligger du med nu..?” Birgitta ler under den vita luggen. Jag tänker på henne så.

I en debattartikel i Aftonbladet 2012 skrev Birgitta Stenberg om den nya ”vurmen för tanten”, det hos kvinnor ökade intresset för hemarbete, långkok och cup cakes som hon upplevde som en stor fara. Hon, som feminist och trettiotalist, såg det som ett steg tillbaka i frigörelseprocessen, hon såg hur patriarkatet obemärkt knöt åt förklädet och började dra tillbaka kvinnorna in i köket. Det rum hon, och de i hennes generation, kämpat så för att kunna lämna. Hon avslutade den texten med orden: ”Det är nu, i dag, som kvinnokampen behövs mer än någonsin”.

Mest av allt tänker jag i dag på de orden. Tänker på henne så.

AV: Yrsa Winbergh

 

Birgittaböcker

Birgitta Stenberg var en sådan människa man hade velat ha en dag, en natt, en vecka tillsammans med och bara fråga henne om saker, platser, tankar. Bara be henne berätta. Men det mesta, eller i alla fall mycket, finns ju redan där; i böckerna. Här följer tre tips på böcker hon skrivit, tre bit av sitt liv hon delade med sig av.

Kärlek i EuropaANV europa
Självbiografisk roman
Norstedts

Kärlek i Europa är den första delen i en serie självbiografiska böcker, som också innehåller bl.a. Spanska trappan och Alla vilda. Birgitta Stenberg själv hävdade att bokens huvudtema, mäns förtryck av kvinnor, var anledningen till det rätt svala mottagandet när den kom ut i början av 80-talet. Hon hade såklart helt rätt i det. Idag är boken en modern klassiker, ett feministiskt fritt, förföriskt ickeförskönande och fett lakoniskt men även roligt verk om en ung kvinna med författarplaner som drar på Europaodyssé. Hon reser sig från och lämnar bakom sig vad hon upplever vara en skenhelig stockholmsmedelklass; hon drar till Cannes till Paris till Rom och Capri, hon är bohem, ligger runt med män, med kvinnor, hon offrar, längtar, sviks, bryter upp, bryts av och skriver om alltsammans.

Det handlar mycket om sexualitet, huvudpersonen åtrår först män, snart också kvinnor. I sin strävan efter att bli en friare individ och en bättre författare (vilket, enligt en vän, innebär att hon måste tänka och vara mer som en man) tänker hon vid ett tillfälle:” Man skulle nog vara född till karl. Nej, men lesbisk! Fri från alla de där vanliga ynkligheterna. Erkänna att en annan flicka var mycket vackrare och åtrå henne, inte tävla med henne. Och sen att få hennes skönhet, få äga henne. Att äga henne. Bestämma över henne, som en man.”

Bokens värld är på många sätt fortfarande en mannens värld. Men här är det kvinnan som skriver.

 

Ingens mamma. Tolv kvinnor om barnfrihet
Antologi
ANV mammaAtlas

Att vara kvinna och välja att inte skaffa barn är fortfarande en stor sak, något att försvara, förklara och tvingas stå upp för om och om igen. Det förstår man när man läser antologin Ingens mamma, där Birgitta Stenberg, tillsammans med bl.a. Lena Andersson och Annina Rabe, skriver om sina tankar och erfarenheter av att vara det som tycks provocera många: någon (en kvinna) som medvetet och självvalt avstått från att skaffa barn.

Man blir arg av att läsa den här antologin. Och ledsen. Just därför är det en viktig bok. För, det handlar inte om att det skulle vara något fel med att skaffa barn, utan om ifrågasättandet en samhällsnorm som förtrycker de kvinnor som väljer annorlunda. Birgitta Stenberg beskriver hur hon redan tidigt visste att hon inte ville, eller kunde, skaffa barn om hon skulle kunna leva det liv och skildra det som hon mesta av allt skildrar; kvinnan i en mansvärld. Som feminist och författare var hon alltid lika tydlig med det som även genomsyrar hennes bidrag till denna antologi: friheten för en kvinna att leva det liv hon själv valt.

 

Eldar och isANV IS ELD
Självbiografisk roman
Norstedts

Eldar och is är Birgitta Stenbergs sista roman, och den skildrar tre generationer kvinnor: Birgittas mormor, hennes mor och Birgitta själv. Också detta är alltså en självbiografisk berättelse, som denna gång berör barndom och arv, och där sexualitet återigen spelar en betydande roll. Men det handlar också om klass, kärlek och om socialt arv, om en moders strävan uppåt som sedan byts ut av dotterns lika medvetna strävan neråt, ett sökande efter en egen tillvaro fri från ärvda konventioner, om synen på skönheten som kvinnans främsta tillgång och äktenskap med en man som det meningslösa målet med allt.

Det är, som ofta i Birgitta Stenbergs böcker, rätt mycket eskapader, fullt av bra historier, och rätt mycket ligga. Med sin man. Med sin fru. Eller med någon annans. Men det handlar också identitet, om ensamhet och gestaltande av männen som ett objekt för kvinnlig lust men också som de ständiga subjektet som äger makten och vägen till social status. Tre generationer kvinnor rör sig fram genom romanen och sina liv, de är eldar och isar och delar, förutom blodsband, en sak mer än något annat:  längtan efter kärlek.

AV: Yrsa Winbergh