Ellen och Johnny skapade sin dröm

För några år sen fick jag en present av en romantiker: Som berusad av din närhet, en berättelse om Ellen och Johnny Roosval. Han tog med mig till Muramaris en stilla försommardag. Vi var ensamma i sagoträdgården, ett alldeles eget litet universum. Strax norr om Visby, men avskilt beläget, skyddat från insyn både från land och hav. En fantastisk förening av konst och natur. Han tuggade på ett grässtrå, sneglade på mig. Vad skulle jag tycka om platsen? Det han visade mig var en skatt.

För ett år sedan, på morgonen fredagen den 18 januari 2013, skadades Villa Muramaris svårt i en brand. Härden vid havet, Villa Muramaris, byggdes under åren 1915–17 och blev paret Ellen och Johnny Roosvals sommarhus på Gotland. 1987 blev anläggningen byggnadsminne. De omgivande byggnaderna, parkanläggningen och Ellens skulpturer klarade sig oskadda vid branden. De inventarier som tidigare fanns i Villa Muramaris och som skingrades när fastigheten såldes på 1980-talet, finns nu att se på en utställning på Gotlands Museum.

Muramaris ägs idag av en privatperson och före branden var huvudbyggnaden och trädgården öppna för besökare sommartid. I november förra året startade återuppbyggnaden. Förhoppningen är att bygga upp villan igen efter gamla ritningar så att den står klar lagom till 100-årsjubiléet 2015–2017.

Många konstnärer skapade åren kring förra sekelskiftet hem som speglade deras drömmar och privata estetik, bland andra Carl och Karin Larssons Sundborn, Prins Eugens Waldemarsudde och Carl och Olga Milles Millesgården. Ellen var målare, skulptris och musiker och Johnny blev professor i konsthistoria. Muramaris är besjälat av deras ambitioner att skapa ett hem för både den fysiska och andliga människan.

Kvinnan av börd, Ellen, född riksgrevinna von Hallwyl, mötte Johnny Roosval, den uppåtsträvande mannen av folket. Kärleken förvandlade Ellen från dekorativ societetshustru till självständig konstnär och yrkeskvinna, samtidigt som Johnny gjorde en lysande akademisk karriär. Tillsammans fick de inga barn, men Ellen födde i det tidigare äktenskapet sonen Rolf de Maré, senare ledare för Svenska baletten i Paris.

Ellen de Maré och Johnny Roosval träffades första gången 1899 i Berlin. 32-åriga Ellen var gift med den svenske militärattachén Henrik de Maré. Johnny en 21-årig karismatisk konsthistoriker och hennes sons informator. De gick på museer tillsammans, gjorde utflykter och diskuterade konst – en romantisk vänskap som övergick i förälskelse.

Johnny och Ellen höll sin kärlek och längtan vid liv under flera års väntan genom intensiv brevväxling. För att få ett liv tillsammans med Johnny var Ellen tvungen att gå igenom olika prövningar som omgivningens och familjens fördömande och separation från sonen. Hon försonades efter många år med både sin son och sin familj. 1906 fick Ellen igenom skilsmässan från Henrik, och året därpå kunde Ellen och Johnny gifta sig och flytta ihop i Uppsala. Ellen lämnade frivilligt societetslivet, med alla regler och fördomar, för en tillvaro med större frihet där hon kunde utveckla sina konstnärliga intressen. Hon tog lektioner i målning och teckning i Berlin, lärde sig praktisk stenhuggarteknik i Paris och undervisades i skulptur under ett års tid av Carl Milles. Med åren utvecklade hon en helt egen stil. Johnny blev en kändis inom konstvetenskapen genom flit och nytänkande.

När Johnny reste till Gotland första gången, 1903, blev han genast förtjust över de många medeltida kyrkornas oupptäckta konstskatter. Han kallade Gotland för ”Skattkammarön i Östersjön” och bestämde sig för att göra medeltidskonsten känd för en större allmänhet. Med hjälp av sina studenter samlade han ständigt in nytt material, ofta på cykel utrustad med kamera och skissblock. Undersökningarna visade för första gången hur kyrkorna kronologiskt förhöll sig till varandra. 1926 skrev han en populär och nu klassisk vägledning till Gotlands kyrkor, Den gotländske ciceronen.

Efter att flera somrar i början av 1910-talet ha hyrt olika sommarhus på Gotland, bestämde sig paret Roosval för att bygga ett eget. I juli 1915 köpte de ett landområde på klinten fem kilometer norr om Visby, invid stupet mot stranden och havet, där de lät bygga sitt Muramaris. Området bestod till stor del av tallskog och en vidsträckt strand, och en brant trappa ledde ner till havet och badplatsen.

Johnny och Ellen tog aktiv del i planeringen av Muramaris och byggnadsritningarna utfördes av arkitekten Arre Essén. Konstnären Nils von Dardel besökte dem och deltog i planeringen av trädgården. Villa Muramaris blev en stilblandning av italiensk renässansvilla och traditionell gotländsk gård.

Den skulpturala utsmyckningen av Muramaris tillhör Ellens viktigaste verk: två öppna spisar, två vattenkastare, en fontän och flera friskulpturer för trädgården. Ellen och Johnny blev sin tids mest uppmärksammade sommargotlänningar och bjöd in till både eleganta middagar och mer informella trädgårdsfester på sitt älskade Muramaris. Ellens ”smultronpartyn” var omtalade, då det bjöds på iskall champagne och sommarens godaste bär.

Själv kände jag sorg när jag nåddes av nyheten om branden förra året. Det är en mycket speciell plats, som jag återvänt till många gånger efter det första förtrollade mötet. Där jag drömde om att en dag få gifta mig. Det är jag inte ensam om, platsen var populär för sommarbröllop, säkert till stor del på grund av sin romantiska historia och närheten till havet, vars bränningars brus är som bakgrundsmusik i den italienska barockträdgården. Härden vid havet är en mäktig symbol för Ellen och Johnnys kärlek.

Text: Maria Molin

Bilder:

Svartvitt foto: Juli 1925. Ellen (1867–1952) och Johnny (1879–1965) i trädgården på Muramaris.
Fotograf okänd. Ur Ola Sollermans fotosamling.

Bacchusfiguren är huggen i marmor, en av Ellens många skulpturer i trädgården.
Foto: Maria Molin

”Som berusad av din närhet…”(Carlsson Bokförlag, 2003) av Lena Wisaeus, är källa till denna text om Ellen och Johnny. På omslagets framsida: Ellen Roosval. Porträtt av Nils von Dardel, 1915.

Muramaris byggdes som en italiensk villa med öppen loggia. I parken fanns Ellens ateljé och musikrum, växthus, tennisbana och golfbana.
Foto: Maria Molin

 

Bysten är vänd mot havet och placerad på muren i bortre delen av trädgården. Kanske ett självporträtt?

 

I det stora sällskapsrummet på bottenvåningen finns Ellens monumentala öppna spis, huggen i nästan vit gotländsk sandsten. I övre partiet står två drömmande kvinnor, Människokärleken och Sanningen. Kärlekens gudinna träffas av den nedgående solens sista strålar den 21 juni varje år, vid midsommarsolståndet. De två mansfigurerna är Lidandet och Arbetet.

 

Ellens marmorskulptur ”Daimon” från 1917 är det grekiska ordet för ande, men också en symbol för den gudomliga röst som Ellen tyckte sig följa i sitt liv, hennes inre ledstjärna.

 

 

Utställningen Muramaris – Att skapa sin dröm på Gotlands Museum, Fornsalen, pågår till augusti 2014. Den berättar om en plats och dess skapare med hjälp av de föremål som en gång stått på Muramaris och som under förra våren återvände till Gotland. Planerna på en utställning fanns innan konstnärsparets villa brann ner förra vintern. Samlingen med möbler, konst och skulpturer från Muramaris, som ägts av byggmästare Karl Sundström sedan början av 1990-talet, har nu
förvärvats av Gotlands Museum. Vattenkastaren på bilden, utförd av Ellen, föreställer två luftandar som svävar framåt kind mot kind.

 

Muramaris ett år efter branden. Återuppbyggnad pågår.