Livet på Sardinien genom kameralinsen

1_gallerietEn olivlund på Sardinien i Italien under vinterhalvåret. En konsthall i Sundre på Gotlands sydspets på sommaren. Fotografen Helga Jonsson delar sin tid mellan två öar.
– Jag befinner mig i dyningarna efter att ha förverkligat en dröm. Det var mitt mål att jag skulle lära mig leva mer i nuet, säger hon.

Det är en nästan tropiskt varm försommardag och Körsbärsgårdens trädgård står i full blom. Här i Sundre på södra Gotland driver Helga Jonsson en konsthall för samtidskonst och fotografi, en skulpturpark, visningsträdgård, butik och café tillsammans med sina föräldrar. Hennes mamma Marita är författare och pappa Jon arkitekt – det är han som ritat huset där utställningarna visas från maj till slutet av september.

I ett av galleriets ljusa rum ackompanjeras Helgas svartvita fotografier – scener från en sardisk påskritual – av sakral musik från högtalarna: en fyrstämmig manskör. I tre vintrar har hon bott i jordbrukarbyn Cuglieri som har 2 800 invånare och ligger på en bergssluttning på Sardiniens västkust. I stort sett alla i byn har mark och djur och de flesta jobbar på gården och lever på självhushåll. Man odlar grönsaker och gör sin egen olivolja, vin, ost och korv och på vintern jagar och fiskar man.
– Jag tycker det är fantastiskt att det fortfarande finns sådana samhällen. För mig är allt extremt fascinerande där och när jag är fascinerad så fotar jag, säger hon.

5_favoritbildÄven de religiösa traditionerna är starka i byn med sina elva kyrkor. Pojkarna blir tidigt invigda i något av kyrkornas brödraskap. Under påskveckan varje år går de i procession med en korsfäst Kristusstaty uppför backen från klosterkyrkan till den stora basilikan, för att tillsammans med de andra invånarna i byn återuppleva Jesu lidande, död och återuppståndelse.
– Nu när jag ställer ut bilderna känner jag i stort sett alla som är med, men det gjorde jag inte när jag tog dem.

Helga Jonsson står ofta med kameran framme och knäpper av en bild när hon ser något intressant. Hon följer det mesta i byn genom kameralinsen. Sedan tio år tillbaka arbetar hon som fotograf med egen firma. När hon började fota jobbade hon analogt i fotolabb. Nu fotar hon enbart digitalt och fotolabbet har flyttat in i Photoshop, där hon gör om bilderna till svartvitt och efterbelyser dem.

Först hade hon en annan bildserie i tankarna för utställningen, ett pågående projekt.
– Det finns få ålderdomshem på Sardinien så de äldre tas om hand av den yngre generationen. Varje eftermiddag vid samma tidpunkt hittar man Cuglieris gubbar på bänkarna i byn. Oftast på sin bestämda plats. Jag fotar dem och slår mig ner och pratar. Jag vill fortsätta med det och tänkte att om jag ställer ut bilderna nu så kanske det känns avslutat, säger hon.

Startade fotogalleri i Visby
2_med_bocker
Helga har alltid älskat bilder. När hon var liten och såg en vacker bild i tidningen klippte hon ut den och sparade.
– Mitt barndomsrum var tapetserat med bilder. På högstadiet hittade jag pappas gamla Nikon-kamera och började fota.

Hon gick det naturvetenskapliga programmet och efter studenten reste hon till Venedig där hon läste italienska och gick en sångutvecklingskurs. Som barn spelade hon fiol i kommunala musikskolan och har även spelat i Gotlands kammarorkester. Musik är fortfarande en stor del av hennes liv. Nu bor fiolen på Sardinien, där hon har mer tid att spela. Tillbaka på Gotland gick hon en ettårig fotolinje på Hemse folkhögskola, som följdes av ett jobb som assistent till en inredningsfotograf i Stockholm.

Helgas inriktning som fotograf blev förutom inredning även design och porträtt i månadsmagasin som Gods & Gårdar, Gård & Torp, Hemma med Ernst och den finska tidningen Glorian Antiikki.
– Det är roligt att fota inredning, man kommer hem till folk och lär känna dem under ett par dagar. Jag tycker om att jobba långsamt och vänta på ljuset, ett meditativt foto.

Familjen Jonsson är en skapande och drivande familj. Helga beskriver sig själv som envis och enstörig. Hon har tre syskon som alla jobbar inom kulturområdet: som osteolog, skådespelerska och art director. En av Helgas inspiratörer under skoltiden var den holländske fotografen Anton Corbijn.
– Det var hela hans livsstil, han har samma musiksmak som jag. Hans porträttbilder är otroligt talande, vackert kopierade, icke-perfekta.

2005 startade Helga Jonsson föreningen Gotlands Fotografiska Forum och Fotogalleriet i Almedalen i Visby och kombinerade galleristarbetet med frilansuppdrag. 65 utställningar på sex år hann hon med. Hon sålde verksamheten när hon flyttade ner till Sardinien för att bli olivbonde och frilansfotograf under vinterhalvåret. På sommaren jobbar hon på Körsbärsgårdens café.
– Jag tycker det är skönt att göra något annat ett tag. Det är lätt att man tar död på sin inspiration om man alltid jobbar med samma sak. Jag är så, lite ombytlig. I oktober vill jag inget hellre än att komma igång och fota, säger hon.

Producerar egen olivolja
Drömmen om Sardinien vaknade när den sardiska författaren Nicola Lecca, som vistades på Östersjöns författar- och översättarcentrum, besökte Helgas fotogalleri dagligen för ”Visbys bästa kaffe”.
– En italienare behöver sin espresso. Vi pratade mycket och jag blev väldigt intresserad av Sardinien och reste dit på en sex veckor lång semester.

6_tradgardenHon hyrde ett hus i byn, som förmedlats av en kvinna som hennes mamma suttit bredvid på ett flyg mellan Visby och Stockholm.
– Hon bodde i det hus där jag bor idag. Jag var och hälsade på och kände att det här måste vara paradiset på jorden. Jag blev helt tagen av den här platsen. Så jag fick henne att lova att ringa om de någonsin fick för sig att sälja. Och så plötsligt en dag ringde hon och berättade att de skulle flytta till Sverige och undrade om jag ville köpa gården.

Helga stod i köket till Körsbärsgårdens café den augustidag då hon fick telefonsamtalet.
– Jag tänkte nu eller aldrig.

Strax därefter träffade hon sin nuvarande sambo och packade ner sitt hem i två delar – en som skulle till Sardinien och en som fick vara kvar här. Och så körde hon den ena delen hem till hans hus i Vamlingbo i närheten av Körsbärsgården.
– Han kommer ner till Cuglieri en längre period på hösten och våren och någon helg, det fungerar bra. Vi är väldigt självständiga båda två, säger hon.

På Sardinien ägnar hon sig åt egna projekt. På gården har hon ett hus och en halv hektar mark för sin olivlund med 50 träd, ett trädgårdsland och fruktträd. Olivoljan säljer hon här på Körsbärsgården. Det blir 100-200 liter varje säsong med etiketten Zia Muras olivolja, som gården heter. Hon åker ner en vecka i juni och röjer av lunden, då den växt till sig under våren.
– Under sommaren torkar allt ut och blir guldgult. Lagom till att jag kommer tillbaka börjar det spira igen. Det är så kul att det kommer vårblommor när det börjar regna i november.

Hon plockar oliverna under hösten med hjälp av vänner från Sverige och kör dagens skörd till ett presseri, där de pressas under natten. Oljan hämtas i dunk följande dag och hälls upp på fat, där den får stå en månad innan hon tappar upp den på flaskor.

Ö-mentalitet
3_grisarna– Så som man lever på Sardinien är så som jag tycker att man ska leva livet. Jag är emot dagens samhälle där allt ska gå fort, det är en sådan stressande miljö. Köttet man köper i affären kommer från Argentina och mjölken är producerad på Gotland, men åker till fastlandet för att bli paketerad. På Sardinien existerar inte alls det där, folk lever från dag till dag. De har lite pengar, men det spelar ingen roll, för allt finns där. Du kan odla grönsaker året runt och alla har sin egen gård som de ärvt, berättar hon.

I byn med elva kyrkor finns även elva små barer, dit Helga går ett par kvällar i veckan för att prata en stund och höra vad som händer i byn. Hon känner att hon kan vara sig själv där i Cuglieri som blivit hennes andra hem, även om hon sticker ut.
– Jag umgås nästan enbart med män. När de slutar jobba vid fem går de till baren och hänger fram till åtta. De pratar och spelar kort innan de går hem till ett dukat bord. Kvinnorna ser man inte så ofta. I början var jag väldigt skeptiskt till det här, men de verkar tycka att det är bra och de är stolta. Det finns inte samma sociala ansvar hos staten där och man måste ta hand om de äldre i hemmet. Visst finns det kvinnor som åker iväg och studerar till läkare också.

Ö-mentaliteten finns på Sardinien liksom på Gotland.
– Båda är ett traditionsenligt folk, det är något speciellt med att bo på en ö med hav i alla riktningar och att vara isolerad på så sätt. Det är mycket turister, men när det kommer någon och vill bosätta sig där blir man mottagen med öppen famn. De är väldigt nyfikna och vänliga och ser till att man kommer med på allt. Så är det på Gotland också, menar hon.

Text & porträttfoto: Maria Molin
Övriga bilder: Helga Jonsson

Fotoutställningen med Helga Jonssons bilder från Sardinien: Sa Chida Santa – Den heliga veckan, visas på Körsbärsgården i Sundre 1 maj – 29 juni.

4_pojkar

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilder:

Helgas favoritbild på den pågående utställningen. I fotoögonblicket går en procession med en madonnastaty förbi och männen har tagit av sig sina hattar och gör korstecknet.
– Den är totalt tidlös, den kunde lika gärna ha varit tagen för 40 år sedan, säger hon.

Helga bläddrar i böcker som hon gjort tillsammans med sin mamma Marita. Senaste boken kom ut förra året – om konstnären Björn Erling Evensen.

Körsbärsgårdens visningsträdgård.

De vietnamesiska hängbukssvinen Pastoren, Otto och Måns är tillbaka på Körsbärsgården. Den danska konstnären Tage Andersen hade med sig dem som en installation på en utställning förra sommaren.
– De var så poppis och söta, så de fick komma tillbaka i år igen, säger hon.

– Jag är förtjust i den här bilden, den är så meditativ. Det är endast män i olika åldrar i processionståget eftersom kvinnor inte släpps in i brödraskapet. Det är en stor ära att få bära Jesus-korset och väntetiden är 40 år, vilket innebär att de som står högst upp på väntelistan oftast är för gamla och inte klarar av att bära det. Deras söner får bära det istället, berättar Helga.