Gotlands enda bokbindare finns på Fårö

1_ladanEn fascination för boken som form, innehåll och föremål. En tillvaro präglad av bokstäver och böcker. Malmgrens bokbinderi är inrymt i en vit kalkstenslada i Mölnor på Fårös östra kust. På nedervåningen trängs sättmaskiner och tryckpressar som för den digitaliserade samtidsmänniskan kan upplevas som dinosaurier på ett museum. Uppe på det före detta höloftet binder Leif Malmgren böcker för hand. Ett exklusivt hantverk som kan gå förlorat i nästa generation.

32 år gammal flyttade gymnastikläraren Leif Malmgren till Gotland från Solna i Stockholm. Året var 1976 och han lämnade stan för landsbygdens befriande lugn och natur.
– Jag var less på stan, så mycket intryck som ständigt irriterade mig. När man skulle ta sig någonstans tvingades man hela tiden brottas med bilismen, säger han.

Det var en slump att han hamnade just på Fårö. Han hade sökt flera lärartjänster på olika ställen i landet, men det blev i Fårösundsskolan som han skulle jobba nio år framöver. Bokintresset följde med honom från barndomen och utvecklades till ett heltidsjobb.
– När jag som barn fick en bok i min hand upplevde jag den spontant som ett mycket speciellt och exklusivt föremål, som rymde så mycket. Ett helt universum. Jag har alltid funderat på hur en bok är konstruerad, säger han.

Leif startade företaget Malmgrens bokbinderi 1984 hemma i vardagsrummet.
– Man måste ju chansa lite. Det var riktigt kärvt under de första åren, men jag ville det så väldigt starkt. Det är förstås svårare på Fårö än i en tätort, eftersom man är beroende av en kundkrets.

2_leif_malmgren_portrattEfter en tid flyttade han in verkstan i den vitkalkade ladan på tomten, som han rustat upp med hjälp av en vän. Han är helt självlärd genom praktik och handböcker.
– Det finns väldigt mycket litteratur och eftersom jag alltid varit en flitig läsare kände jag inte att jag behövde gå någon skola. Så småningom träffade jag folk i branschen, berättar han.

Han är med i två branschföreningar med en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden: Bokbindaregesällskapet och Bokbindarmästareföreningen, med oavbrutna årsmöten sedan 1630.
– I och med styrelsearbetet fick jag många givande bekantskaper, som kommer från en lång tradition och som har varit viktiga för mig – både på det personliga planet och som yrkesmänniskor. De har kunnat delge mig djupa insikter, säger han.

Egen formgivning, förlag och tryckeri

För att komma igång behövde han dels köpa in material: Skinn, klot, gasväv, tråd, olika lim och klister och handverktyg. Utrustningen är dyr och basala saker som behövs är skärmaskin, olika typer av pressar och förgyllarverktyg. Han sökte glesbygdsstöd på Länsstyrelsen där han träffade en person – Stig Lindberg som lyssnade på honom och trodde på företaget.
– Det var betydelsefullt. Utmärkande för alla hantverkare är ju att de vill göra något, men aldrig har pengar. I den sitsen befann även jag mig, säger Leif.

8_forgyllarpressFör glesbygdsstödet köpte han en begagnad basutrustning. Sina första uppdrag fick han i sin närhet och med tiden utvidgades kundkretsen.
– Det sprids djungelvägen på något sätt. Jag gjorde aldrig något väsen av mig, ingen reklam. Jag fick några viktiga kunder i början, främst Fornsalen.

Under många år jobbade Leif tillsammans med sin fru Marie i verkstan. När deras tre söner flyttat hemifrån sökte hon sig tillbaka till Posten, där hon jobbat förut, och började arbeta som lantbrevbärare.

Företagets bas har alltid varit bokband. Uppdragen kommer från institutioner som museibibliotek och från privatpersoner.
– Bokbindning är en begränsad verksamhet i den grafiska tillverkningen. Det finns redan något som är tryckt och formgivet då bokbindaren kommer in och ska förena det där till en funktionell enhet. Så jag blev intresserad av att sätta mig in i tryckeri- och formgivarverksamheten också, säger han.

Ibland får han manus där han själv gör formen, andra gånger samarbetar han med formgivaren Christer Jonsson.
– Han har lärt mig mycket av sitt gedigna formkunnande och formspråk.

Malmgrens bokförlag ger ut lyrik och prosa.
– Vi är hantverkare och i förläggarrollen ingår försäljning. Vi är inga försäljare utan ger ut böcker för att vi tycker att det är kul, säger han.

Bokens fysiska egenskaper

5_sattmaskinInget i Leifs arbetsprocess sker digitalt. Han skapar formen genom att sätta texten i bly, genom hand- eller maskinsättning. Han både sätter och trycker böckerna med en teknik som håller på att försvinna i Sverige. På vissa företag finns den som komplement till offset och digital tryckning, men det är mycket ovanligt. Tillverkningen av den slitstarka utrustningen upphörde på 1970-talet.

Bokens framtid, pappersbokens vara eller icke vara, är en omtvistad fråga. En tid av snabb och effektiv teknisk utveckling påverkar och utmanar skrivandet, läsandet och bokutgivningen. Läsvanorna förändras när vi börjar läsa i olika format som e-böcker. Kan de digitala formaten helt och hållet ersätta det fysiska eller kommer de att leva kvar sida vid sida och komplettera varandra?

– Jag kan bara utgå från mig själv och enligt mig kan man inte ersätta det här föremålet. Det finns digitala motsvarigheter där man får samma innehåll, men det är svårt att tänka sig att människan skulle kunna göra avkall på den sinnliga upplevelsen – bokens fysiska egenskaper. En bok stoppar du i fickan och åker ut i vildmarken och sätter dig var som helst och läser, du behöver inte ladda den, säger Leif Malmgren.

Arbetet som bokbindare är kontemplativt – att jobba i lugn och ro är en förutsättning. På så sätt är platsen och atmosfären på Fårö idealisk.
– Du kan inte göra ett bra arbete om du har bråttom. Det är ett hantverk och varje bokbindning är unik, säger han.

Text: Maria Molin
Foto: Karl Broberg

Bilder ovan:

Porträttbild: På fritiden läser Leif Malmgren skönlitteratur – Woodhouse är en favoritförfattare sedan tonåren – och filosofi: Schopenhauer, Kant och Platon. Och han ägnar sig åt fysisk träning, som alltid varit viktigt för honom.
– Ett rörelsebehov finns väl i organismen på något vis. Förut sprang jag väldigt mycket och nu paddlar jag kajak och cyklar, säger han.

Förgyllarpress. Stolen i förgrunden är en sättmaskinsstol tillverkad av sättmaskinsföretaget ”Intertype” på 1930-talet i Brooklyn, New York.

De stora höga sättmaskinerna gjuter typer med hjälp av mässingsmatriser med en gravyrbild för varje tecken. Dessa kommer i rätt läge via en klaviatur, som Leif Malmgren skriver på. De producerar rader som används för bok- och titeltryck.

3_bokpressar

 

 

 

 

 

 

 

 

4_bok_i_press

 

 

 

 

 

 

 

 

Just nu arbetar Leif med olika renoveringsexemplar, som sitter i press. En kund i Bremen har skickat en gammal bok med affektionsvärde som fallit sönder. Allt gammalt material är kvar, men Leif har gjort en ny klotrygg under den gamla. Boken är som ny, samtidigt som kunden kan uppleva den som den alltid varit med gamla fuktfläckar och andra spår av tidens tand.

6_natterna_var_vara

 

 

 

 

 

 

 

 

När Nätterna var våra av Eva Sjöstrand gavs ut av Malmgrens bokförlag 1996 blev den en försäljningssuccé och belönades med Svensk Bokkonst. I boken berättar tio gotländska kvinnor om en vardag fylld av hårt arbete.

7_ark

 

 

 

 

 

 

 

 

I slutet av 90-talet gav Malmgrens förlag ut årsboken Ark med artiklar om boktryck och bokbindning, skrivna av hantverkarna själva. I förordet skriver Leif Malmgren:
”Det hjärtats, tankens och handens arbete vi alla så uppskattar för idag en tynande och flämtande tillvaro och det trots att ett föremåls individuella uttryck lättare finner acceptans inför våra ögon än egenskaper vilka repeterats i ett linersystem. Vi som älskare av boken och bokhantverket upplever frånvaron av dessa särpräglade kvaliteter särskilt starkt.”

1 comment for “Gotlands enda bokbindare finns på Fårö

  1. peder wessman
    2014/05/28 at 00:00

    Peder wessman ,har tittat på denna sida.Mycket intresant.

Comments are closed.