En napolitanska i Fröjel

Annika TecknarenI ett hörnskåp med glasluckor i Annika Prytz Åbergs hus trängs olika slags souvenirer – antika krukskärvor, fragment av olika stenarter, snäckor, koraller, en solfjäder och ett gammalt romerskt mynt med kejsare Claudius bild. En resenärs hem.
– Jag har besökt alla Europas länder som jag passerat raka vägen eller på omvägar till Italien, säger hon.

I ett vitt stenhus från början av 1900-talet i Fröjel på Gotland bor Annika Prytz Åberg, författare, illustratör och konstnär. Till huvudbyggnaden hör flera andra hus av skilda karaktärer, bland annat ett bönehus från 1800-talet, som nu är inrett som gästrum. Här finns också ett hönshus som hon omvandlat till ateljé.
– När jag köpte huset för nio år sedan fick jag göra det på två villkor – att lova att aldrig hugga ner det stora päronträdet och att ta hand om den förra ägarens gamla katt, berättar hon och skrattar.

I tankarna och hjärtat bär hon dagligen sitt Italien, dit hon rest otaliga gånger allt sedan den allra första förälskelsen i landet vid 17 års ålder – för drygt 50 år sedan. Då, i början av 1960-talet, reste hon till Rom med sin mamma på en charterresa. Italien var obekant för henne och hon hade bara sett bilder på arkitektur som Fontana di Trevi och Colosseum. Det var innan det italienska köket, konsten och kulturen gjorde sig hemmastadda i Sverige.
– Det fanns ingenting av Italien här. Ingen visste vad espresso var på den tiden. Den enda italienska mat som man kunde köpa i Sverige var ravioli på burk, förklarar hon.

Hon återvände till Italien och lärde sig språket. I början av 1990-talet bodde hon en tid utanför Florens i Toscana med två av sina tre barn. Hon fascinerades av landets historia. Och livsfilosofin, att ta dagen som den kommer.

Annika började skriva böcker sent i sitt liv. Hennes första bok kom ut 2001: Lazio – landet närmast Rom (Carlsson Bokförlag). Den tog henne fem år att skriva och hon gjorde researcharbetet under skolloven – hon arbetade som lärare i grundskolan, ett yrke hon trivts bra med. En kreativ miljö, säger hon.
– Jag ville skriva en bok. Men jag vet ju hur otroligt svårt det är att få ge ut en. Jag kan mycket om Italien och har aldrig träffat någon annan i världen som rest runt så mycket i det landet som jag själv, inte ens en italienare. Jag tänkte att jag provar att skriva en bok om landet, på vinst och förlust. Och sedan presenterade jag ett färdigt arbete för förlaget, berättar hon.

Hon beskriver upplevelsen av utgivningen av sin andra bok Neapel och Campania. Historia, människor och kultur i Vesuvius skugga (2007) som euforisk. Den blev så som hon hade föreställt sig och förläggaren behöll allt material och skar inte i den som i den första.

Il CilentoIdag är byn Acciaroli i syditalienska regionen Il Cilento Annikas andra hemort. Hon reser dit två till tre gånger om året och bor i en lägenhet där i några veckor. Hennes tredje bok om Italien, Il Cilento. Ett annat och grönare Italien utkom 2011 och handlar om bergsområdet som sticker ut en bit i havet, ungefär lika stort som Gotland. Researchen var omfattande, både inläsning och sökning på internet hemma i Sverige och samtal med folk på plats i Italien. Hennes böcker är rika på detaljer, miljöer och färgstarka personligheter. En praktisk resehandbok där texten bor granne med teckningar, färgfotografier och kartskisser. Hon är självlärd, både vad gäller skrivande och tecknande.

Annika håller kontakt med människor som hon träffat på resorna och vissa har hon blivit god vän med, som en baronessa som ägnar sig åt buffeluppfödning för mozzarellaosttillverkning.
– Alla känner varandra i Acciaroli och går ofta ner till baren och tar en aperitif. Då föreslår någon ”Kom hem till mig, jag har pasta och färska skaldjur.” Och någon tar med ost, en annan vin. I Sverige säger man istället: ”Välkommen på middag om två veckor klockan 19”. En dag är roligare i Italien!

Hon känner sig väldigt hemma i Italien, nästan mer än i Sverige, och berättar att italienare brukar säga till henne att hon är som en napolitanska.
– Det är en del av ens personlighet som kan få blomma ut. Man får vara lite mer temperamentsfull, vild och passionerad.

Palazzo Donn-¦ AnnaHon är fäst vid Gotland och det var slumpen som förde henne hit. Första gången hon flyttade till ön var hon 26 år, då hennes man fick jobb här som tandläkare.  Hon har även bott i Malmö i fem år, där hon bland annat jobbade som studierektor på Rosengård. Hon tyckte mycket om sitt arbete där, men flyttade tillbaka till Gotland eftersom hon finner det sociala rummet mycket trevligare.
– Om man går och handlar här och det är kö så börjar folk prata med varandra. Det som hör till Gotlands nackdelar är att det kan bli isolerat och lite omständligt att resa. Man är beroende av bil.

Men hon vill inte bo i Visby. Hon trivs bättre på landet. Naturen är viktig för henne. Hon drömmer om att göra en fotobok om Gotlands natur och trädgårdar, där hon följer årstidernas växlingar. Det som hindrar henne är Italien-resorna.
– Om man är bortrest tre veckor i maj, som innehåller så många övergångar, missar man viktiga bilder, säger hon.

Annika Prytz Åberg blev tidigt intresserad av att måla och teckna. I hennes målningar dominerar drömlika motiv med intensiva blå och gröna toner.
– Jag målar inte realistiskt, men föreställande. Det är känslor som jag vill förmedla, säger hon.

Hennes nästa projekt är av en mer skönlitterär natur och berättelsen utspelar sig inte överraskande i Italien.
– Det ska bli roligt att få bli mer lekfull och göra något friare, som inte baserar sig på forskning. Jag vill också utveckla måleriet och börja använda ateljén.

Text: Maria Molin

En tidigare version av texten har publicerats i Tecknaren nr 3 2010.

Annika Petersplatsen

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilder:

Porträttfoto i färg: Annika sitter alltid hemma vid köksbordet i Fröjel och tecknar.
Foto: Maria Molin

Landskapsfoto: Il Cilento med byn Pollica i förgrunden, som är huvudort i kommunen där kustbyn Acciaroli ligger.
Foto: Annika Prytz Åberg

Palazzo Donn´Anna i Neapel, på 1600-talet en storslagen byggnad, numera i förfall.
Illustration från Neapel och Campania. Historia, människor och kultur i Vesuvius skugga
(Carlsson Bokförlag, 2007).

Svartvitt foto: Annika vid Petersplatsen i Rom vid sitt första besök i Italien 1963.
Foto: Märta Arvidson

Annikas målning Midsommarnatt är inspirerad av Västerbotten, där hon växte upp.

Midsommarnatt

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *