– på deckarfestivalen Crimetime Gotland i Visby
Ett av alla samtal under deckarfestivalen Crimetime Gotland handlade om David Lynchs och Mark Frosts kultserie Twin Peaks, som efter 26 år fått en ny säsong, djupt efterlängtad av många. Deckarförfattarna och Twin Peaks-nördarna Helena Dahlgren, Mats Strandberg och Denise Rudberg diskuterade bland annat hur serien påverkat deras eget skrivande.
Den stora kongresshallen Wisby Strand fylls av det förtrollande ledmotivet till Twin Peaks, som tonar ut då samtalspanelen slår sig ner i de röda skinnsofforna. Vi är många Twin Peaks-fans som kommer att minnas sommaren 2017 som en tid då måndagar blev guldkantade. Det är nämligen, sedan premiäravsnittet släpptes den 22 maj, den dagen i veckan då ett nytt avsnitt serveras som en bit körsbärspaj på HBO Nordic.
– Jag går upp klockan halv sex varje måndagsmorgon med en gigantisk kaffemugg. Jag lyssnar på alla tänkbara podcasts om Twin Peaks, bloggar själv om serien och läser vad andra skriver om den, berättar Helena Dahlgren.
I slutet av augusti kommer hennes nya roman Orkidépojken ut, som är inspirerad av Twin Peaks mytologi. Det är en mörk berättelse om några ungdomar i en Stockholmsförort och om ett försvinnande, där den suggestiva och sällsamma stämningen från Twin Peaks vandrar genom boksidorna. Moderatorn för Crimetime Gotlands programpunkt är journalisten Markus Larsson, som presenterar Helena Dahlgren som ”skräckgourmand”.
En annan Twin Peaks-nörd sitter vid hennes sida, författaren Mats Strandberg, som har tatuerat ”Fire Walk With Me” på armen. I ungdomstrilogin som inleds med Cirkeln, som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren och vars första del har filmatiserats, kan man se blinkningar till Twin Peaks. En berättelse om några tonårstjejer som får veta att de är häxor, utvalda att rädda världen från en överhängande apokalyps. En mix av fantasy och igenkännbara socialrealistiska gymnasiemiljöer.
– Lynch har absolut påverkat mitt skrivande. I Cirkeln finns stämningen i den isolerade småstaden. Twin Peaks fick mig att upptäcka så mycket i tonåren och testa att se annorlunda noirfilmer som inte visades på biografen i Västerås där jag växte upp, säger han.
Denise Rudberg presenteras av Markus Larsson som ”chicklit-drottning”, känd för sin genre ”Elegant crime”. Hennes deckarhjältinna Marianne Jidhoff är en medelålders änka och åklagarsekreterare, som löser brott i överklassens salonger.
Det har gått 26 år sedan den andra säsongen av Twin Peaks slutade med att några av karaktärerna befann sig i The Black Lodge, där de blir tudelade i ett gott och ett ont jag. Hjälten Agent Cooper lyckas ta sig ut därifrån och står i badrummet och borstar tänderna, då plötsligt den genomonda och skräckinjagande Bob avtecknar sig i spegelglaset. En av tevehistoriens största och märkligaste cliffhangers. En säsongsavslutning eller en serieavslutning? Ingen visste och slutet lämnades öppet med många olösta gåtor.
– Hur var det för er att se Twin Peaks första gången? undrar Markus Larsson.
– Jag var 11 år och fick inte titta på serien, så jag minns att jag såg delar av den i hemlighet. Det var populärkulturen runt omkring som trollband och tjejerna i serien: Laura, Donna, Audrey och Shelly blev stilikoner för mig. När jag var 16 år visades serien på teve igen och då såg jag den i sin helhet, berättar Helena Dahlgren.
– Jag minns att vi bänkade oss hela familjen i soffan för att se det som vi trodde var en deckare. Men den spårade ju ganska snart. Jag var en emokille och mysteriet kring tonårsflickan Laura Palmer och hennes mörka hemligheter fascinerade oerhört. Serien handlade om alla olika roller som man måste spela, säger Mats Strandberg.
– Jag var vuxen och bodde i egen lägenhet när den visades, så det fanns inget hemlighetsmakeri kring att se den. Jag fascinerades av skildringen av det lilla samhället och så var det ett så snyggt hantverk, säger Denise Rudberg.
– Twin Peaks blev startskottet för den första ungdomskulten på teve, som tidigare hade visat ungdomsserier såsom Den vita stenen. Mystiken kring Laura Palmer väckte många frågor: Vem var hon egentligen? Det var verkligen en mångfacetterad karaktär och jag tyckte om att David Lynch tog en 17-årig tjej på allvar.
– Hur har serien påverkat er i ert eget skrivande?
– Min roman Orkidépojken är bland annat inspirerad av en av karaktärerna i första säsongen: Harold Smith, enstöringen som odlar orkidéer i ett växthus hemma och som Laura besöker. Hon berättar om sitt skuggliv för honom, han blir en sorts levnadstecknare och hos honom får hon gömma sin dagbok, som bär hennes mörka tonårshjärta. Twin Peaks kan också återspegla sig i mitt sätt att skriva: suggestivt och ofta i ett långsamt tempo, säger Helena Dahlgren.
Denise Rudberg berättar om när hon träffade David Lynch en gång då hon studerade film och dramaturgi i New York. Hon stod och fixade kaffe i ett kök på ett produktionsbolag då David Lynch plötsligt kom in i rummet.
– Han bar på en stor väska med fotbollsskor. ”Oh sucker!” utbrast jag, som var ganska usel på engelska på den tiden. ”No, soccer”, rättade han mig.
– Efter att ha börjat med nostalgi kan vi inte undvika att prata om elefanten i rummet, den nya säsongen, påpekar Markus Larsson.
– Jag vill inte se den. Kärleken när jag såg Twin Peaks i början av 90-talet var så stor att jag är rädd att förstöra den genom att se den nya, säger Denise Rudberg.
– Det som är så bra med den nya säsongen är David Lynch totala konstnärliga frihet. Det som är dåligt med den är Lynchs totala konstnärliga frihet, menar Helena Dahlgren och fortsätter:
– Vad jag kan se finns det bara tre olika kvinnotyper: Den unga sexsymbolen. Vi har ragatan och den gnatiga frun, ett berättartekniskt grepp som till och med Falkenbergsrevyn börjar tröttna på. Och så har vi den bedårande bimbon, som Candie är ett exempel på. De som var ungdomar i originalserien får nu vara med i sjuka sidointriger. Min största besvikelse är Audrey Horne, som dök upp först i det senaste avsnittet i en konstig bihandling.
I sin blogg ”Dark Places” nämner hon några undantag: Naomi Watts Janey-E Jones, Laura Derns Diane och Jane Adams som Constance Talbot, obducenten som får cynikern Albert Rosenfield på fall.
– Är den omodern på det sättet? frågar Markus Larsson panelen.
– Jag ser det så här: våld mot kvinnor i samhället är något som alltid existerat och som alltid måste belysas. Man skulle kunna se Laura Palmer som det ultimata offret för patriarkatet. Men ibland blir det gubbsjukt på riktigt i den nya säsongen, på ett sätt som jag inte tycker att det var i den första och andra, svarar Mats Strandberg.
– Jag älskade fanfiction-boken Laura Palmers hemliga dagbok, skriven av David Lynchs dotter Jennifer Lynch, som kom ut i samband med första säsongen. Där träder Laura fram som en självständig individ med ett oangripligt inre, säger Helena Dahlgren och tillägger:
– På samma sätt skildrar Lynch ofta pojkar och män som antingen genomonda, nedbrutna eller som oskuldsfulla pojkar. Twin Peaks verkar i vår samtid befinna sig i ett tillstånd av förgiftning med en tydlig undergångsstämning.
– Hur kunde teveserien bli så populär?
– Det var mordgåtan som drev intrigerna i den första säsongen av Twin Peaks. Det som jag verkligen uppskattade i efterhand var att det klassiska deckarliket fick bli en hel människa och leva kvar genom serien som en huvudperson, säger Mats Strandberg.
– Det är också filten av ironi som genomsyrar serien. David Lynch är som den coola lärarvikarien som får oss att skratta, samtidigt som han tar oss på allvar, säger Denise Rudberg.
– Det går att se ett före och ett efter Twin Peaks. I och med den banbrytande serien kunde man göra tevemediet minst lika konstnärligt utmanande som filmmediet, avslutar Helena Dahlgren.
Maria Molin